Trav i antiken - travets historia

Trav har sina rötter så långt tillbaka i tiden som det antika Grekland. Det var dock inte samma sport då som vi ser i trav idag men det finns likheter mellan de två. Under de så kallade idrottsspelen som är en antik version av OS utövades många olika grenar. Bland dessa grenar fanns det tre olika grenar där hästar var inblandade. De tre olika grenarna var häst med ryttare, vagn som dras av två hästar och vagn som dras av fyra hästar.

Antikens Grekland

Den mest prestigefyllda tävlingen av alla på idrottsspelen var hästkapplöpning. Endast de allra rikaste och societets-eliten hade råd att vara ägare till kapplöpningshästar. Det kostade nämligen en hel del att äga och ta hand om hästarna, och att transportera hästarna till olika tävlingar kostade också en hel del. Det var dock inte ägarna själva som deltog i kapplöpningarna, de anställde jockeys som deltog i loppet åt dem. Det var dock inte jockeys som blev utropade till vinnare om de lyckades komma på första plats, utan ägaren fick all ära trots att de själva inte hade någonting alls att göra med vinsten.

Kapplöpningarna för hästar ägde rum i en hippodrom som är en sorts oval bana, de banor som man tävlade på i antiken var alltså formade på samma sätt som de banor vi använder än idag för att tävla i trav. Det krävdes dock ingen speciell anläggning som det gör idag för att kunna köra hästkapplöpning. Allt som behövdes var en yta som var någorlunda jämn och tillräckligt stor för att alla tävlande skulle få plats. Det var dock en hel del tävlande som var med i varje lopp på den tiden, så många som 50 tävlande kunde vara med i ett enda lopp vilket gjorde att olyckor ständigt inträffade då alla ville vara den som gick i mål först. Det fanns heller inga läktare för åskådare att sitta på utan man fick sitta på de omgivande kullarna om man ville ha en bra utsikt över banan.

Rom

När hästkapplöpning till slut spred sig ända till Rom blev den romerska versionen av hästkapplöpning allt mer populär medans den grekiska versionen blev mindre populär. Anledningen till att den romerska versionen blev mer populär var för att den hade fokus på åskådaren istället för på den tävlande. De förvandlade trav till en åskådarsport och satte bland annat en maxgräns på antalet deltagare per lopp som var högst 12. De byggde även läktare runt banan för att se till att alla åskådare skulle kunna följa loppet med enkelhet. I romersk hästkapplöpning tävlade inte hästarna individuellt som de gjorde i Grekland, istället tävlade de för olika stall. De olika stallen var olika färger och ett antal hästar representerade de olika stallen. Färgerna var röda, blå, gröna och vita. Detta gjorde att åskådarna hejade på ett stall eller ett lag istället för en enskild häst.